Medan våren vaknar/Bengt Berg & Helge Torvund

En tvåspråkig bok som förenar två skandinaviska poeter inom samma bokpärmar och ges ut samtidigt i Sverige och Norge. De båda författarna har översatt varandras dikter till respektive språk och resultatet visar både på den stora gemenskapen som finns i förhållande till landskapet, årstiderna och även livskänslan och de nyansskillnader som de två språken erbjuder.

”Medan våren vaknar” är en bok som förenar inte bara två landskap – sydvästnorska Jærens säregna natur mellan himmel och hav, med norra Värmland mellan blånande berg och vajande granskog – utan också två språk, med djupa gemensamma rötter. Dikterna får fritt korsa riksgränsen för ett utbyte, där Bengt Berg tolkar Helge Torvunds dikter till svenska och
Torvund Bergs till nynorsk. Med andra ord ett uttryck för praktiskt poetiska samarbete …
Professor Idar Stegane har skrivit ett insiktsfullt efterord, där han knyter ihop de båda poeternas dikter på ett sätt som understryker och stärker den helhet som stiger fram i denna tudelade bok.

Recensioner:
”Ett lyckat språkligt och poetiskt experiment
De båda författarna har översatt eller snarare tolkat varandras dikter till det egna språket i ett slags poetiskt experiment, vilket analyseras i efterordet av litteraturprofessorn Idar Stegane som ett projekt där båda arbetar på samma dikt. Att läsa Bengt Berg på den strålande vackra nynorskan ger märkligt nog en känsla av att man läser på originalspråk, det händer något med texten, meningarna får nytt liv: ”den som ikkje lyttar til det ubegripelege / kjem aldri til å forstå nokon ting”.

De båda författarna har översatt eller snarare tolkat varandras dikter till det egna språket i ett slags poetiskt experiment, vilket analyseras i efterordet av litteraturprofessorn Idar Stegane som ett projekt där båda arbetar på samma dikt. Att läsa Bengt Berg på den strålande vackra nynorskan ger märkligt nog en känsla av att man läser på originalspråk, det händer något med texten, meningarna får nytt liv: ”den som ikkje lyttar til det ubegripelege / kjem aldri til å forstå nokon ting”.
Frida Lindström i Värmlands Folkblad

*

”Poetisk pingpong över svensk-norska riksgränsen
Den lyriska prologen om snöfall och stenar, parafinvallade skidor och skispor bollas fram och tillbaks över riksgränsen. Varefter boken fortsätter med ett längre samtal mellan poeterna.
Det inte minst fina med boken är just poetsamtalet och Bergenprofessorns efterord. Båda avsnitten tar upp sådant som inte nödvändigtvis tillhör den vardagliga kunskapen ens för vana bokläsare. Poetnamn tas fram, tidskrifter nämns i samma andetag, och allt detta fungerar som en fin påminnelse om ett gemensamt skandinaviskt kulturarv.
Ungefär så är det också med boken Medan våren vaknar. I synnerhet som de två poeterna är samma andas barn: Temperamenten påminner starkt om varandra, intresset för landskap likaså.”
Mats Dahlberg i Nya Wermlands Tidningen
*
”Norsk-svensk union att bli lyrisk över
Poeten och förläggaren Bengt Berg känner vi till sedan gammalt, men den norska poeten Helge Torvund är en ny bekantskap, åtminstone för mig.
Nu har de hur som helst en bok i hop, Medan våren vaknar (Heidruns), där Bengt Berg översätter Torvund till svenska och denne Berg till nynorsk.
Bergs dikter förefaller trivas med grannlandets frost i skägget och Torvund stiger i svensk språkdräkt fram som en kusin till Lars Lundkvist. Det är assonansrika tvåradingar, ett specifikt landskap i blickfånget och jaget stående om inte bredbent så åtminstone mitt i det. Den som vill vara elak skulle eventuellt kunde avfärda stilen som en sorts centrallyrik för ensamma farbröder i hus enslig belägna, men själv slutar jag aldrig att förundras över den tillsynes outtömliga lyriska begåvningsreserv som gömmer sig bakom Kölen.”
Petter Lindgren i Aftonbladet
*
”En originell diktskapelse är detta!
De får sägas vara mycket befryndade. De lever båda nära naturen. Det kan inte så sällan sägas att de är svåra att skilja på. / — / Boken förenar inte bara två landskap i två länder utan också två språk med djupa gemensamma rötter.
Idar Stegane skriver i ett långt, välskrivet efterord bl.a. att Torvunds diktning kan karaktäriseras ‘som språkkritisk, minimalistisk, jordnära, vardaglig naturdikt’ och det omdömet stämmer ju också in på Bengt Berg.
Bengt Åkerblom i Wermlandiana nr 3/2017)