Längtan till whatever/Ismael Ataria

Längtan till whatever

Längtan efter att skakas om,
längtan efter det onämnbara,
att vad som helst
ska komma och svepa oss med,
driva ihop oss,
få oss att verkligen möta
varandra

Längtan till whatever handlar om längtan efter samhörighet. Att återigen ana sanningen, känna inspiration, tillhörighet och kärlek.

Diktsamlingen Längtan till whatever är poeten Ismael Atarias tredje bok på Heidruns Förlag. Diktsamlingen handlar om det som gått förlorat. Den stora saknaden. Gemenskapen som går förlorad. Boken skildrar ett kärleksförhållande som kraschar och en omvärld som hårdnar. En mörk berättelse om hjärtesorg, men där en vision om något bättre också gror.
Boken handlar om vårt okränkbara värde. De magiska slagen i vårt hjärta och vår längtan efter gemenskap. Den känslan du får när du släpper förbi ambulansen, när du håller upp dörren för en människa, släpper en tia i en pappersmugg eller lär känna en främling. Små toppar av gemenskapens isberg som glider runt omkring oss.

Recensioner:
”Den nya diktsamlingen är en öppen och ärlig bok som förmedlar
starka känslor på ett intensivt och oftast vackert språk. Hans språk är direkt och spänningsfyllt, samtidigt som hans poesi har slipats sedan de tidigare diktsamlingarna. Dikterna är nu mindre spretiga och känns betydligt mer genomarbetade, de är drabbande och stundtals självutlämnande och hans poesi är tydligt mer inriktad på att förmedla tankar och känslor än på språkexperiment och formmässig nydaning.”
(Rickard Lindholm i BTJ-häftet)

*

”Ismael Ataria (pseudonym) är en egensinnig poet som växt upp, bor och verkar i värmländska bruksorten Hagfors. Hans nya diktsamling är en sorgesång som samtidigt skänker både förtröstan och framtidstro.
Ismael Ataria är född 1981. Han har i dag en tydlig förankring som poet, författare och artist långt bortom Babels finlitterära salonger och det kulturella storstadsetablissemangets pretentiösa glitter och glamourkvällar. Ismael Ataria är aktuell med ”Längtan till whatewer”som är hans tredje diktsamling sedan debuten 2009. Han har i år också varit aktuell i Västanå Teaters uppsättning Livs Levande. En föreställning mellan honom och musikern Sophia Stinnerbom. Ett laddat möte mellan poesi och musik, ord och ton, sida vid sida.
/ — /
Det är dikter hämtade ur vardagens grå strimmor av ljus. Ett utsnitt av olika minnen som blixtrar förbi. Paret skjuter varandra med verbala slangbellor, de fortsätter att jogga tillsammans, i tystnad städas lägenheten och diktjaget flyr ned i tvättstugan. Han behöver andrum.
/ — /
Det är i slutet av diktsamlingen som Ismael Ataria diktar om en ny framtidsvision, en utopisk plats för mänskligheten att drömma om. Ja, varje naiv dröm som bygger på en mer levande humanism är större än det lågtänkta, bittra och inskränkta förnumstigheterna som ständigt pyser ut i olika kommentarsfält.
Det finns plats för både mörker och ljus, allvar och en sorts lakonisk humor i Ismael Atarias ”Längtan till whatewer”. Den eviga frågan består, vilken av våra sidor ska vi bevattna? Den svarta eller vita sidan av våra själar?”
(Ulf Lundén i Dala-Demokraten)

*

” … är en fin samling dikter, tydlig och tillänglig som popmusik, med ett allmängiltigt anspråk. Den är sorglig men innehar också hopp, framförallt genom stark människokärlek, antirasism och fokus på vad vi faktiskt har gemensamt. Och det är nästan förlösande att få veta att skrivandet är den stora friheten: ”min penna/…/ släpper alla hästar fria.”
(Frida Lindström i VF)